Producentansvar

Producentansvar

Från 26.9.2008 då producentansvaret för batterier och ackumulatorer har trätt i kraft överförs kostnaderna för avfallshanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer på de företag som släpper de ifrågavarande produkterna ut på den finländska marknaden. Lagstiftningen stadgar i hur stor utsträckning och för vilka kostnader producenten bör ansvara. Batteridirektivets tillämpningsområde är mycket brett. Det tillämpas i princip på alla batterier och ackumulatorer oberoende av deras form, volym, vikt, sammansättning eller bruksändamål samt på motsvarande förbrukade batterier och ackumulatorer. Det tillämpas även på batterier och ackumulatorer som finns i el- och elektronikapparater och fordon och delvis även i andra produkter.

Till producenternas ansvar hör bl.a:

  • att sätta upp mottagningssystemen och nätverken
  • att ordna transporten av batterier och ackumulatorer som har kasserats som avfall med beaktande av miljöpåverkan
  • att på lämpligt sätt sortera och återvinna batterierna och ackumulatorerna genom att tillämpa den bästa möjliga tekniken

Vid dessa arrangemang bör de lagar som reglerar denna verksamhet beaktas:

  • lagstiftningen gällande problemavfall
  • lagstiftningen gällande transport av farliga ämnen
  • kraven på mottagnings- och transportmedlen
  • kraven på hanteringssystemen

Producentens skyldighet gäller de produkter som producenten själv släpper ut på marknaden och en sådan andel av alla motsvarande produkter som släppts ut på marknaden som är skälig med hänsyn till den mängd produkter som släppts ut på marknaden eller deras marknadsandel, oberoende av tidpunkten för när produkterna släpptes ut på marknaden.

Mottagningsnätverket för batterier och ackumulatorer är exceptionellt stort. I princip tar alla distributörer emot batterier och ackumulatorer som tagits ur bruk.

Fördelning av kostnaderna

Det är fråga om en lagstadgad skyldighet. Enda sättet att fördela kostnaderna så att varje producent betalar sin egen andel är ett gemensamt system där kostnaderna ställs i förhållande till marknadsandelen inom de olika segmenten. Ju större andel av producenterna som sköter sitt eget ansvar desto lägre kostnader för den enskilda producenten.